Sura ash-Shams – Vers 1
وَٱلشَّمْسِ وَضُحَىٰهَا
| Arabiska | Translitterering | Svensk betydelse |
| وَٱلشَّمْسِ | wa-sh-shamsi | Vid solen |
| وَضُحَىٰهَا | wa-ḍuḥāhā | och dess morgonljus / dess glans |
Teologisk innebörd:
Gud svär en ed ”Vid solen och dess glans” – en inledning som markerar skapelsens storhet och Guds makt. Solen symboliserar ljus, liv, ordning och uppenbarelse, medan ḍuḥā är förmiddagens ljus – en tid av klarhet och aktivitet.
- al-Ṭabarī: Gud svär vid solen som ett tecken på Hans makt och visdom.
- Ibn Kathīr: solen är ett av Guds mäktigaste tecken – den ger liv och rytm.
- al-Jalālayn: edens syfte är att förstärka vikten av det som följer.
- al-Saʿdī: solen är en symbol för uppenbarelse och vägledning.
- Bernström: solen är en kosmisk metafor för sanningens ljus.
- Yusuf Ali: solen representerar både fysisk och andlig upplysning.
Vers 2
وَٱلْقَمَرِ إِذَا تَلَىٰهَا
| Arabiska | Translitterering | Svensk betydelse |
| وَٱلْقَمَرِ | wa-l-qamari | Vid månen |
| إِذَا تَلَىٰهَا | idhā talāhā | när den följer den (solen) |
Teologisk innebörd:
Gud svär ”Vid månen när den följer solen” – en bild av kosmisk ordning och växling mellan ljus och mörker.
- al-Ṭabarī: månen följer solen i tid och ljus – ett tecken på Guds kontroll.
- Ibn Kathīr: månen är en reflektion – som människans vägledning från profeter.
- al-Jalālayn: månen följer solen i sin bana – en ordnad rytm.
- al-Saʿdī: månen är ett tecken på Guds visdom i skapelsen.
- Bernström: månen är en symbol för det indirekta ljuset – som tradition och profetisk vägledning.
- Yusuf Ali: månen är en poetisk bild av reflekterad sanning.
Vers 3
وَٱلنَّهَارِ إِذَا جَلَّىٰهَا
| Arabiska | Translitterering | Svensk betydelse |
| وَٱلنَّهَارِ | wa-n-nahāri | Vid dagen |
| إِذَا جَلَّىٰهَا | idhā jallāhā | när den uppenbarar den (solen) / gör den klar |
Teologisk innebörd:
Gud svär ”Vid dagen när den uppenbarar solen” – en bild av ljusets triumf över mörker. Dagen är här en aktör som avslöjar solens fulla glans, vilket förstärker temat om uppenbarelse, klarhet och gudomlig ordning.
- al-Ṭabarī: dagen gör solens ljus synligt – ett tecken på Guds makt.
- Ibn Kathīr: dagen är en manifestation av Guds nåd – den ger liv och rörelse.
- al-Jalālayn: dagen uppenbarar solens ljus – en poetisk bild av uppenbarelse.
- al-Saʿdī: dagen är ett tecken på Guds visdom i skapelsens rytm.
- Bernström: dagen är en metafor för medvetenhet och upplysning.
- Yusuf Ali: dagen symboliserar aktivitet, klarhet och gudomlig vägledning.
Vers 4
وَٱلَّيْلِ إِذَا يَغْشَىٰهَا
| Arabiska | Translitterering | Svensk betydelse |
| وَٱلَّيْلِ | wa-l-layli | Vid natten |
| إِذَا يَغْشَىٰهَا | idhā yaghshāhā | när den täcker den (solen) / sveper över den |
Teologisk innebörd:
Gud svär ”Vid natten när den sveper över solen” – en bild av mörkrets tillfälliga dominans. Natten symboliserar prövning, vila, doldhet – men också Guds kontroll över kontraster.
- al-Ṭabarī: natten täcker solen – ett tecken på Guds makt att växla tillstånd.
- Ibn Kathīr: natten är en del av Guds ordning – vila och reflektion.
- al-Jalālayn: natten sveper över solen – en poetisk bild av övergång.
- al-Saʿdī: natten är ett tecken på Guds visdom i balans.
- Bernström: natten är en metafor för det dolda, det undermedvetna.
- Yusuf Ali: natten symboliserar vilan före upplysning – en nödvändig kontrast.
Vers 5
وَٱلسَّمَآءِ وَمَا بَنَىٰهَا
| Arabiska | Translitterering | Svensk betydelse |
| وَٱلسَّمَآءِ | wa-s-samāʾi | Vid himlen |
| وَمَا بَنَىٰهَا | wa-mā banāhā | och Den som byggde den |
Teologisk innebörd:
Gud svär ”Vid himlen och Den som byggde den” – en ed som pekar på Guds skaparkraft och struktur. Himlen symboliserar höjd, ordning, skönhet och gudomlig arkitektur.
- al-Ṭabarī: Gud svär vid himlen och Sig själv som dess skapare.
- Ibn Kathīr: himlen är ett tecken på Guds makt och perfekta skapelse.
- al-Jalālayn: byggandet syftar på Guds handling – att höja och strukturera himlen.
- al-Saʿdī: himlen är ett vittnesmål om Guds visdom och makt.
- Bernström: himlen är en metafor för det upphöjda, det ordnade.
- Yusuf Ali: himlen representerar Guds majestät och den kosmiska ordningen.
Vers 6
وَٱلْأَرْضِ وَمَا طَحَىٰهَا
| Arabiska | Translitterering | Svensk betydelse |
| وَٱلْأَرْضِ | wa-l-arḍi | Vid jorden |
| وَمَا طَحَىٰهَا | wa-mā ṭaḥāhā | och Den som bredde ut den |
Teologisk innebörd:
Gud svär ”Vid jorden och Den som bredde ut den” – en ed som visar Guds omsorg och tillgänglighet i skapelsen. Jorden symboliserar livsmiljö, stabilitet, försörjning och mänsklig närvaro.
- al-Ṭabarī: Gud bredde ut jorden – gjorde den beboelig.
- Ibn Kathīr: jorden är ett tecken på Guds nåd – den är utbredd och rik.
- al-Jalālayn: utbredningen syftar på att göra jorden tillgänglig för människan.
- al-Saʿdī: jorden är ett tecken på Guds generositet.
- Bernström: jorden är en metafor för det mänskliga rummet – där ansvar utspelas.
- Yusuf Ali: jorden är en plats för prövning och utveckling.
Vers 7
وَنَفْسٖ وَمَا سَوَّىٰهَا
| Arabiska | Translitterering | Svensk betydelse |
| وَنَفْسٖ | wa-nafsin | Vid själen / människan |
| وَمَا سَوَّىٰهَا | wa-mā sawwāhā | och Den som formade den / balanserade den |
Teologisk innebörd:
Gud svär ”Vid själen och Den som formade den” – en ed som lyfter människans inre dimension och Guds roll i dess utformning. Själen (nafs) är människans moraliska och andliga kärna, och sawwāhā betyder att forma, balansera, ge proportioner – både fysiskt och psykiskt.
- al-Ṭabarī: Gud formade människans själ med förmåga att välja.
- Ibn Kathīr: själen är skapad med balans – mellan gott och ont.
- al-Jalālayn: formandet syftar på Guds perfekta design.
- al-Saʿdī: människans själ är ett tecken på Guds visdom – med fri vilja och ansvar.
- Bernström: själen är en metafor för människans moraliska potential.
- Yusuf Ali: människans inre är lika komplex och balanserad som universum.
Vers 8
فَأَلْهَمَهَا فُجُورَهَا وَتَقْوَىٰهَا
| Arabiska | Translitterering | Svensk betydelse |
| فَأَلْهَمَهَا | fa-alhamahā | så ingav Han den |
| فُجُورَهَا | fujūrahā | dess synd / dess upproriskhet |
| وَتَقْوَىٰهَا | wa-taqwāhā | och dess gudsmedvetenhet / fromhet |
Teologisk innebörd:
Gud säger ”Så ingav Han den dess synd och dess gudsmedvetenhet” – en deklaration om människans fria vilja och moraliska kapacitet. Ilhām betyder att ingjuta, inspirera, ge intuitiv förståelse, och versen visar att människan har kapacitet att välja mellan synd (fujūr) och fromhet (taqwā).
- al-Ṭabarī: Gud ingav människan kunskap om gott och ont.
- Ibn Kathīr: människan har medfödd förståelse för rätt och fel.
- al-Jalālayn: ilhām är en gudomlig gåva – moraliskt medvetande.
- al-Saʿdī: människan är ansvarig – hon vet vad som är rätt.
- Bernström: versen uttrycker människans moraliska frihet.
- Yusuf Ali: människan är fri att välja – men ansvarig inför Gud.
Vers 9
قَدْ أَفْلَحَ مَن زَكَّىٰهَا
| Arabiska | Translitterering | Svensk betydelse |
| قَدْ | qad | sannerligen / helt visst |
| أَفْلَحَ | aflaḥa | har lyckats / har nått framgång |
| مَن | man | den som |
| زَكَّىٰهَا | zakkāhā | renar den (själens inre) |
Teologisk innebörd:
Versen är en deklaration om framgångens villkor: ”Sannerligen har den lyckats som renar sin själ.” Zakkāhā (renar den) syftar på att rena själen från synd, girighet, högmod – och att odla taqwā, sanning, ödmjukhet.
- al-Ṭabarī: att rena själen innebär att lyda Gud och undvika synd.
- Ibn Kathīr: detta är den som gör gott, ger i välgörenhet, och söker Guds välbehag.
- al-Jalālayn: själens rening är att befria den från synd och smuts.
- al-Saʿdī: detta är den som aktivt arbetar med sin själ – i tro, moral och handling.
- Bernström: versen uttrycker människans potential till andlig framgång.
- Yusuf Ali: själens rening är vägen till frälsning och evig lycka.
Vers 10
وَقَدْ خَابَ مَن دَسَّىٰهَا
| Arabiska | Translitterering | Svensk betydelse |
| وَقَدْ | wa-qad | och sannerligen / och helt visst |
| خَابَ | khāba | har förlorat / har gått under |
| مَن | man | den som |
| دَسَّىٰهَا | dassāhā | fördärvar den / förtrycker den / grumlar den |
Teologisk innebörd:
Versen är motsatsen till vers 9: ”Och sannerligen har den förlorat som fördärvar sin själ.” Dassāhā betyder att grumla, förtrycka, smutsa ner själen – genom synd, arrogans, förnekelse.
- al-Ṭabarī: detta är den som döljer sanningen, följer begär och synd.
- Ibn Kathīr: själens fördärv sker genom att ignorera Guds vägledning.
- al-Jalālayn: att fördärva själen är att låta den domineras av ondska.
- al-Saʿdī: detta är den som låter sin själ förfalla – utan att kämpa för dess rening.
- Bernström: versen uttrycker människans ansvar för sin inre värld.
- Yusuf Ali: själens fördärv är den största förlusten – oavsett yttre framgång.
Vers 11
كَذَّبَتْ ثَمُودُ بِطَغْوَىٰهَا
| Arabiska | Translitterering | Svensk betydelse |
| كَذَّبَتْ | kadhdhabat | förnekade / kallade för lögn |
| ثَمُودُ | Thamūd | Thamūd (ett forntida folk) |
| بِطَغْوَىٰهَا | bi-ṭaghwāhā | på grund av sin trots / överträdelse |
Teologisk innebörd:
Versen inleder den historiska exemplifieringen: ”Thamūd förnekade på grund av sin trots.” Thamūd var ett folk som förnekade profeten Ṣāliḥ och dömdes till undergång. Ṭaghwā är överträdelser, trots, gränslös arrogans.
- al-Ṭabarī: Thamūd förnekade Guds budskap i högmod och trots.
- Ibn Kathīr: deras förnekelse var inte av okunskap, utan av trots.
- al-Jalālayn: deras inre fördärv ledde till yttre förnekelse.
- al-Saʿdī: detta är ett exempel på vers 10 – själens fördärv leder till förnekelse.
- Bernström: Thamūd är en historisk spegel för människans moraliska val.
- Yusuf Ali: deras öde är en varning för alla folk som förnekar sanningen.
Vers 12
إِذِ ٱنۢبَعَثَ أَشْقَىٰهَا
| Arabiska | Translitterering | Svensk betydelse |
| إِذِ | idh | när |
| ٱنۢبَعَثَ | inbaʿatha | reste sig / steg fram / trädde fram |
| أَشْقَىٰهَا | ashqāhā | dess mest olycklige / mest förhärdade |
Teologisk innebörd:
Versen beskriver den mest förhärdade individen i Thamūd: ”När dess mest olycklige trädde fram.” Detta syftar på den man som dödade kamelan (se nästa vers) – en symbol för den yttersta förhärdelsen.
- al-Ṭabarī: det var Qidār ibn Sālif som mördade kamelan.
- Ibn Kathīr: han var den mest förhärdade – men folket bar kollektiv skuld.
- al-Jalālayn: han var den mest förtappade – men folket stödde honom.
- al-Saʿdī: detta visar hur en individs synd kan spegla ett folks fördärv.
- Bernström: enskild handling som uttryck för kollektiv moralisk kollaps.
- Yusuf Ali: den mest förhärdade är en symbol för extrem förnekelse.
Vers 13
فَقَالَ لَهُمْ رَسُولُ ٱللَّهِ نَاقَةَ ٱللَّهِ وَسُقْيَٰهَا
| Arabiska | Translitterering | Svensk betydelse |
| فَقَالَ | fa-qāla | så sade |
| لَهُمْ | lahum | till dem |
| رَسُولُ ٱللَّهِ | rasūlu-llāh | Guds sändebud (Ṣāliḥ) |
| نَاقَةَ ٱللَّهِ | nāqata-llāh | Guds kamela |
| وَسُقْيَٰهَا | wa-suqyāhā | och dess rätt till vatten |
Teologisk innebörd:
Profeten Ṣāliḥ varnade: ”Detta är Guds kamela – låt henne få sin rätt till vatten.” Kamelan var ett mirakel och ett test – att respektera den var att respektera Gud.
- al-Ṭabarī: kamelan var ett tecken – den fick dricka varannan dag.
- Ibn Kathīr: att skada kamelan var att trotsa Gud direkt.
- al-Jalālayn: Ṣāliḥ varnade dem att inte skada kamelan.
- al-Saʿdī: detta var ett sista test – som de misslyckades med.
- Bernström: kamelan symboliserar Guds närvaro i världen.
- Yusuf Ali: kamelan är ett heligt förtroende – att skada den är att förkasta Guds bud.
Vers 14
فَكَذَّبُوهُ فَعَقَرُوهَا فَدَمْدَمَ عَلَيْهِمْ رَبُّهُم بِذَنبِهِمْ فَسَوَّىٰهَا
| Arabiska | Translitterering | Svensk betydelse |
| فَكَذَّبُوهُ | fa-kadhdhabūhu | så förnekade de honom (Ṣāliḥ) |
| فَعَقَرُوهَا | fa-ʿaqarūhā | och de dödade henne (kamelan) |
| فَدَمْدَمَ | fa-damdama | så ödelade / krossade / förintade |
| عَلَيْهِمْ | ʿalayhim | över dem |
| رَبُّهُم | rabbuhum | deras Herre |
| بِذَنبِهِمْ | bi-dhanbihim | för deras synd |
| فَسَوَّىٰهَا | fa-sawwāhā | och jämnade ut den / utplånade den |
Teologisk innebörd:
Versen beskriver Thamūds slutliga förnekelse och Guds straff: ”Så förnekade de honom, och de dödade henne, och deras Herre ödelade dem för deras synd och jämnade ut den.”
- Kadhdhabūhu: de förnekade profeten Ṣāliḥ.
- ʿaqarūhā: de dödade Guds heliga kamela – ett direkt brott mot Hans tecken.
- damdama: ett kraftfullt verb som betyder att totalt förinta, krossa, ödelägga.
- sawwāhā: Gud jämnade ut platsen – ingen överlevde, inget återstod.
Enligt klassisk tafsir:
- al-Ṭabarī: Guds straff var en jordbävning eller ett skrik som utplånade dem.
- Ibn Kathīr: hela folket drabbades – inte bara den som dödade kamelan.
- al-Jalālayn: platsen jämnades ut – som om de aldrig funnits.
- al-Saʿdī: detta är Guds rättvisa – straffet motsvarade synden.
- Bernström: versen visar att kollektivt ansvar följer kollektiv förnekelse.
- Yusuf Ali: straffet var plötsligt, totalt och rättvist – ett moraliskt avslut.
Vers 15
وَلَا يَخَافُ عُقْبَٰهَا
| Arabiska | Translitterering | Svensk betydelse |
| وَلَا | wa-lā | och Han fruktar inte |
| يَخَافُ | yakhāfu | fruktar / är rädd |
| عُقْبَٰهَا | ʿuqbāhā | dess följder / konsekvenser / efterverkningar |
Teologisk innebörd:
Versen avslutar suran med en deklaration om Guds absoluta rättvisa och suveränitet: ”Och Han fruktar inte dess följder.”
Detta betyder att Guds dom är rättvis, slutgiltig och oberoende av mänsklig kritik eller konsekvens.
- yakhāfu ʿuqbāhā: Gud är inte rädd för följderna – för Han är den som dömer med rättvisa.
Enligt klassisk tafsir:
- al-Ṭabarī: Gud straffar utan att frukta någon – för Han är den högste domaren.
- Ibn Kathīr: Guds handlingar är rättvisa – Han behöver inte frukta konsekvenser.
- al-Jalālayn: Gud är inte rädd för att ha straffat dem – för det var rätt.
- al-Saʿdī: detta är en påminnelse om Guds makt och rättvisa.
- Bernström: versen visar att Gud handlar utifrån absolut rättvisa – inte rädsla.
- Yusuf Ali: Gud är inte bunden av mänsklig moral – Han är moralens källa.
 |
