Vers 1
لَآ أُقْسِمُ بِهَٰذَا ٱلْبَلَدِ
| Arabiska | Translitterering | Svensk betydelse |
| لَآ | lā | nej! / sannerligen |
| أُقْسِمُ | uqsimu | jag svär / jag lovar |
| بِهَٰذَا | bihādhā | vid denna |
| ٱلْبَلَدِ | al-balad | stad (Mekka) |
Teologisk innebörd:
Gud svär ”Nej! Jag svär vid denna stad” – en ed som markerar Mekkas helighet och betydelse. Lā uqsimu är en retorisk form som förstärker edens allvar, inte en negation. al-Balad är Mekka – centrum för uppenbarelse, profetskap och mänsklig historia.
- al-Ṭabarī: Gud svär vid Mekka för att visa dess helighet.
- Ibn Kathīr: edens form är för att väcka uppmärksamhet – Mekka är helig.
- al-Jalālayn: detta är en ed som inleder en moralisk uppgörelse.
- al-Saʿdī: Mekka är platsen där människan prövas – därför svär Gud vid den.
- Bernström: versen är en retorisk markering – att något viktigt följer.
- Yusuf Ali: Mekka är både geografiskt och andligt centrum – därför svär Gud vid den.
Vers 2
وَأَنتَ حِلٌّۢ بِهَٰذَا ٱلْبَلَدِ
| Arabiska | Translitterering | Svensk betydelse |
| وَأَنتَ | wa-anta | och du |
| حِلٌّۢ | ḥillun | är tillåten / fri / utan skydd |
| بِهَٰذَا | bihādhā | i denna |
| ٱلْبَلَدِ | al-balad | stad |
Teologisk innebörd:
Versen säger: ”Och du är fri i denna stad” – en hänvisning till Profeten ﷺ i Mekka, där han förföljdes trots stadens helighet.
- al-Ṭabarī: versen syftar på att Profeten kommer att vara utan skydd – tillåten att angripas.
- Ibn Kathīr: detta är en profetia om att Mekkas folk kommer att bryta dess helighet.
- al-Jalālayn: Profeten är tillfälligt tillåten att strida i Mekka – vid dess erövring.
- al-Saʿdī: versen visar att människans arrogans går så långt att hon bryter Guds heliga gränser.
- Bernström: versen är en paradox – att den heliga staden inte skyddar den helige.
- Yusuf Ali: detta är en retorisk chock – att Profeten är tillåten att lida i den heligaste platsen.
Vers 3
وَوَالِدٖ وَمَا وَلَدَ
| Arabiska | Translitterering | Svensk betydelse |
| وَوَالِدٖ | wa-wālidin | och (vid) föräldern |
| وَمَا وَلَدَ | wa-mā walada | och det som han/hon föder |
Teologisk innebörd:
Gud svär ”Vid föräldern och det som han/hon föder” – en ed som lyfter människans biologiska och existentiella ursprung. Detta är en påminnelse om släktled, ansvar, och att varje människa är en del av en kedja av liv.
- al-Ṭabarī: syftar på Adam och hans efterkommande – hela mänskligheten.
- Ibn Kathīr: både föräldern och barnet är tecken på Guds skapelse och ordning.
- al-Jalālayn: edens syfte är att förstärka människans ansvar – hon är inte ensam.
- al-Saʿdī: människans ursprung är heligt – och hennes liv är en prövning.
- Bernström: versen är en poetisk bild av livets övergångar – från generation till generation.
- Yusuf Ali: förälder och barn är symboler för mänsklig utveckling och ansvar.
Vers 4
لَقَدْ خَلَقْنَا ٱلْإِنسَٰنَ فِي كَبَدٍۢ
| Arabiska | Translitterering | Svensk betydelse |
| لَقَدْ | la-qad | sannerligen / helt visst |
| خَلَقْنَا | khalaqnā | Vi har skapat |
| ٱلْإِنسَٰنَ | al-insān | människan |
| فِي كَبَدٍۢ | fī kabad | i möda / i kamp / i svårighet |
Teologisk innebörd:
Versen säger: ”Sannerligen har Vi skapat människan i möda.” Detta är en existentiell och teologisk sanning – att människan är skapad för att kämpa, prövas, utvecklas.
- al-Ṭabarī: människan är skapad i ständig rörelse – från födelse till död.
- Ibn Kathīr: versen visar att livet är en prövning – inte en vila.
- al-Jalālayn: människan möter svårigheter – både fysiska och andliga.
- al-Saʿdī: detta är en påminnelse om att belöningen kräver ansträngning.
- Bernström: versen uttrycker människans kamp för mening och moral.
- Yusuf Ali: människan är skapad för att kämpa – mot sig själv, mot världen, mot orätt.
Vers 5
أَيَحْسَبُ أَن لَّن يَقْدِرَ عَلَيْهِ أَحَدٌۢ
| Arabiska | Translitterering | Svensk betydelse |
| أَيَحْسَبُ | a-yaḥsabu | tror han / antar han |
| أَن | anna | att |
| لَّن | lan | inte |
| يَقْدِرَ | yaqdiru | kommer att kunna |
| عَلَيْهِ | ʿalayhi | över honom |
| أَحَدٌۢ | aḥadun | någon / någon annan |
Teologisk innebörd:
Versen utmanar människans arrogans: ”Tror han att ingen kommer att kunna över honom?” Detta är en retorisk fråga som avslöjar människans illusion av självständighet.
- al-Ṭabarī: människan tror att hon är oövervinnerlig – men Gud har makt över henne.
- Ibn Kathīr: detta är en varning till den arrogante – att Gud ser och dömer.
- al-Jalālayn: människan glömmer sin svaghet – och tror att hon är fri från ansvar.
- al-Saʿdī: versen är en moralisk spegel – att makt utan ödmjukhet är fördärv.
- Bernström: versen är en existentiell utmaning – att människan måste konfrontera sin begränsning.
- Yusuf Ali: människan tror att hon är oåtkomlig – men Gud är alltid närvarande.
Vers 6
يَقُولُ أَهْلَكْتُ مَالٗا لُّبَدًا
| Arabiska | Translitterering | Svensk betydelse |
| يَقُولُ | yaqūlu | han säger |
| أَهْلَكْتُ | ahlaktu | jag har förbrukat / jag har slösat |
| مَالٗا | mālan | rikedom / pengar |
| لُّبَدًا | lubadan | i mängder / i massor / i överflöd |
Teologisk innebörd:
Versen visar människans skryt om sin rikedom: ”Han säger: Jag har slösat rikedom i mängder.” Detta är en kritik mot materialism, arrogans och självförhärligande.
- al-Ṭabarī: människan skryter om sin generositet – men utan rätt avsikt.
- Ibn Kathīr: detta är den som ger för att synas – inte för att behaga Gud.
- al-Jalālayn: han skryter om sin rikedom – som om det vore en dygd.
- al-Saʿdī: versen visar att handlingar utan tro är tomma.
- Bernström: versen är en bild av mänsklig tomhet – att slösa utan mening.
- Yusuf Ali: rikedom utan moral är fördärv – och skryt är ett tecken på inre fattigdom.
Vers 7
أَيَحْسَبُ أَن لَّمْ يَرَهُۥٓ أَحَدٌۢ
| Arabiska | Translitterering | Svensk betydelse |
| أَيَحْسَبُ | a-yaḥsabu | tror han / antar han |
| أَن | anna | att |
| لَّمْ | lam | inte |
| يَرَهُۥٓ | yarahu | ser honom |
| أَحَدٌۢ | aḥadun | någon / någon annan |
Teologisk innebörd:
Versen fortsätter att utmana människans arrogans: ”Tror han att ingen ser honom?” Detta är en retorisk påminnelse om Guds ständiga närvaro och övervakning.
- al-Ṭabarī: människan tror att hennes handlingar är dolda – men Gud ser allt.
- Ibn Kathīr: detta är en varning till den som agerar i högmod och glömmer Gud.
- al-Jalālayn: människan tror att hon är osedd – men Gud är alltid vittne.
- al-Saʿdī: versen är en moralisk spegel – att varje handling är registrerad.
- Bernström: versen uttrycker människans illusion av autonomi.
- Yusuf Ali: Gud ser allt – även det som människan försöker dölja.
Vers 8
أَلَمْ نَجْعَل لَّهُۥ عَيْنَيْنِ
| Arabiska | Translitterering | Svensk betydelse |
| أَلَمْ | a-lam | har Vi inte |
| نَجْعَل | najʿal | gjort / skapat |
| لَّهُۥ | lahu | för honom |
| عَيْنَيْنِ | ʿaynayn | två ögon |
Teologisk innebörd:
Gud påminner: ”Har Vi inte gett honom två ögon?” Detta är en retorisk påminnelse om Guds gåvor – människans förmåga att se, förstå, urskilja.
- al-Ṭabarī: ögonen är tecken på Guds omsorg och människans ansvar.
- Ibn Kathīr: människan har fått verktyg för att se sanningen – men ignorerar dem.
- al-Jalālayn: ögonen är både fysiska och andliga – för att se världen och sanningen.
- al-Saʿdī: detta är en påminnelse om att människan är utrustad för vägledning.
- Bernström: ögonen är metaforer för insikt och moralisk perception.
- Yusuf Ali: Gud har gett människan förmåga – men hon måste använda den rätt.
Vers 9
وَلِسَانٗا وَشَفَتَيْنِ
| Arabiska | Translitterering | Svensk betydelse |
| وَلِسَانٗا | wa-lisānan | och en tunga |
| وَشَفَتَيْنِ | wa-shafatayn | och två läppar |
Teologisk innebörd:
Gud fortsätter: ”Och en tunga och två läppar.” Detta är en påminnelse om människans förmåga att tala, kommunicera, uttrycka – och därmed ta ansvar.
- al-Ṭabarī: tungan och läpparna är verktyg för att tala sanning – eller lögn.
- Ibn Kathīr: människan har fått språk – och därmed ansvar.
- al-Jalālayn: detta är en fortsättning på Guds gåvor – som människan ofta missbrukar.
- al-Saʿdī: tungan är ett kraftfullt verktyg – för vägledning eller fördärv.
- Bernström: versen uttrycker människans kommunikativa kapacitet – och moraliska val.
- Yusuf Ali: språk är en gåva – men också ett test.
Vers 10
وَهَدَيْنَٰهُ ٱلنَّجْدَيْنِ
| Arabiska | Translitterering | Svensk betydelse |
| وَهَدَيْنَٰهُ | wa-hadaynāhu | och Vi har väglett honom |
| ٱلنَّجْدَيْنِ | an-najdayn | till de två vägarna / höjderna |
Teologisk innebörd:
Gud avslutar denna sekvens: ”Och Vi har väglett honom till de två vägarna.” Detta är en deklaration om människans fria vilja – hon har fått vägledning till både gott och ont.
- al-Ṭabarī: de två vägarna är väg till rättfärdighet och väg till synd.
- Ibn Kathīr: människan har fått fri vilja – och vägledning till båda alternativen.
- al-Jalālayn: de två höjderna är metaforer för moraliska val.
- al-Saʿdī: detta är en teologisk princip – att människan är ansvarig för sitt val.
- Bernström: versen uttrycker den existentiella vägdelningen – människan är fri men ansvarig.
- Yusuf Ali: Gud har visat vägen – men människan måste välja.
Vers 11
فَلَا ٱقْتَحَمَ ٱلْعَقَبَةَ
| Arabiska | Translitterering | Svensk betydelse |
| فَلَا | fa-lā | men han har inte |
| ٱقْتَحَمَ | iqtaḥama | tagit sig igenom / övervunnit |
| ٱلْعَقَبَةَ | al-ʿaqabah | den svåra vägen / hindret / passet |
Teologisk innebörd:
Versen säger: ”Men han har inte tagit sig igenom den svåra vägen.” al-ʿaqabah är en metafor för moraliska och andliga utmaningar – att göra det rätta trots svårigheter.
- al-Ṭabarī: människan har inte valt den väg som leder till frälsning.
- Ibn Kathīr: den svåra vägen är att ge, hjälpa, stå upp för rättvisa.
- al-Jalālayn: detta är en bild av att undvika ansvar och goda handlingar.
- al-Saʿdī: versen är en uppmaning att ta den svåra men rätta vägen.
- Bernström: människan undviker det som kräver uppoffring.
- Yusuf Ali: den svåra vägen är den moraliska vägen – som få väljer.
Vers 12
وَمَا أَدْرَىٰكَ مَا ٱلْعَقَبَةُ
| Arabiska | Translitterering | Svensk betydelse |
| وَمَا | wa-mā | och vad |
| أَدْرَىٰكَ | adrāka | får dig att veta / kan få dig att förstå |
| مَا ٱلْعَقَبَةُ | mā al-ʿaqabah | vad den svåra vägen är |
Teologisk innebörd:
Versen ställer en retorisk fråga: ”Och vad får dig att förstå vad den svåra vägen är?” Detta är en introduktion till en definition av verklig godhet – inte bara tro, utan handling.
- al-Ṭabarī: Gud förbereder för att förklara vad verklig moral innebär.
- Ibn Kathīr: detta är en retorisk förstärkning – att det som följer är viktigt.
- al-Jalālayn: frågan väcker nyfikenhet och allvar.
- al-Saʿdī: Gud vill att människan ska reflektera över vad som verkligen är svårt – och viktigt.
- Bernström: versen är en pedagogisk övergång till etisk vägledning.
- Yusuf Ali: detta är en retorisk tröskel – nu kommer definitionen av sann godhet.
Vers 13
فَكُّ رَقَبَةٍ
| Arabiska | Translitterering | Svensk betydelse |
| فَكُّ | fakk | att befria / att lösa / att frigöra |
| رَقَبَةٍ | raqabah | en hals / en slav / en fånge |
Teologisk innebörd:
Versen definierar den svåra vägen: ”Att befria en hals (slav).” Detta är en konkret handling av rättvisa, frihet och medmänsklighet.
- al-Ṭabarī: att befria en slav är en av de största goda handlingarna.
- Ibn Kathīr: detta är både bokstavligt och symboliskt – att befria från förtryck.
- al-Jalālayn: versen syftar på att lösa någon från bundenhet.
- al-Saʿdī: detta är en social och andlig handling – att ge frihet.
- Bernström: versen är en bild av att bryta strukturellt förtryck.
- Yusuf Ali: att befria är att återställa mänsklig värdighet.
Vers 14
أَوْ إِطْعَٰمٌ فِي يَوْمٖ ذِي مَسْغَبَةٍ
| Arabiska | Translitterering | Svensk betydelse |
| أَوْ | aw | eller |
| إِطْعَٰمٌ | iṭʿām | att ge mat |
| فِي يَوْمٖ | fī yawmin | på en dag |
| ذِي مَسْغَبَةٍ | dhī masghabah | av hunger / svält / nöd |
Teologisk innebörd:
Versen fortsätter: ”Eller att ge mat på en dag av hunger.” Detta är en handling av medkänsla, solidaritet och praktisk godhet.
- al-Ṭabarī: att ge mat när det verkligen behövs – inte bara när det är lätt.
- Ibn Kathīr: detta är att hjälpa under svår tid – inte bara i överflöd.
- al-Jalālayn: att ge mat under svält är en stor dygd.
- al-Saʿdī: detta är en del av att ta den svåra vägen – att ge när det kostar.
- Bernström: versen visar att godhet är kontextuell – att ge när det är svårt.
- Yusuf Ali: att ge mat under nöd är en sann mänsklig handling.
Vers 15
يَتِيمٗا ذَا مَقْرَبَةٍ
| Arabiska | Translitterering | Svensk betydelse |
| يَتِيمٗا | yatīman | en föräldralös |
| ذَا مَقْرَبَةٍ | dhā maqrabah | med släktskap / närstående |
Teologisk innebörd:
Versen preciserar mottagaren: ”En föräldralös med släktskap.” Detta är en uppmaning att hjälpa dem som är både utsatta och nära – att inte ignorera familjens behov.
- al-Ṭabarī: att hjälpa en föräldralös släkting är dubbelt belönat.
- Ibn Kathīr: detta är att visa omsorg om både familj och utsatta.
- al-Jalālayn: släktskap förstärker ansvar.
- al-Saʿdī: detta är en påminnelse om att godhet börjar nära.
- Bernström: versen visar att moral är relationell – inte abstrakt.
- Yusuf Ali: att hjälpa en närstående föräldralös är ett test på äkta medmänsklighet.
Vers 16
أَوْ مِسْكِينٗا ذَا مَتْرَبَةٍ
| Arabiska | Translitterering | Svensk betydelse |
| أَوْ | aw | eller |
| مِسْكِينٗا | miskīnan | en nödställd / fattig |
| ذَا مَتْرَبَةٍ | dhā matrabah | som ligger på marken / i stoftet / i extrem fattigdom |
Teologisk innebörd:
Versen avslutar definitionen: ”Eller en nödställd som ligger i stoftet.” Detta är en bild av extrem fattigdom – att hjälpa den som är helt utblottad.
- al-Ṭabarī: detta är den som inte har något – inte ens tak eller kläder.
- Ibn Kathīr: att hjälpa den mest utsatta är en stor dygd.
- al-Jalālayn: versen visar att godhet är att lyfta den som ligger längst ner.
- al-Saʿdī: detta är en del av att ta den svåra vägen – att ge till den som inte kan ge tillbaka.
- Bernström: versen är en poetisk bild av social rätt
Vers 17
ثُمَّ كَانَ مِنَ ٱلَّذِينَ ءَامَنُواْ وَتَوَاصَوْاْ بِٱلصَّبْرِ وَتَوَاصَوْاْ بِٱلْمَرْحَمَةِ
| Arabiska | Translitterering | Svensk betydelse |
| ثُمَّ | thumma | sedan / därefter |
| كَانَ | kāna | var / blev |
| مِنَ ٱلَّذِينَ | mina alladhīna | bland dem som |
| ءَامَنُواْ | āmanū | tror / har trott |
| وَتَوَاصَوْاْ بِٱلصَّبْرِ | wa-tawāṣaw bi-ṣ-ṣabr | och uppmanar varandra till tålamod |
| وَتَوَاصَوْاْ بِٱلْمَرْحَمَةِ | wa-tawāṣaw bi-l-marḥamah | och uppmanar varandra till barmhärtighet |
Teologisk innebörd:
Versen beskriver de som tar den svåra vägen: ”Sedan var han bland dem som tror, och uppmanar varandra till tålamod och barmhärtighet.” Detta är en etisk och social definition av troende – inte bara individuell tro, utan kollektiv moralisk handling.
- al-Ṭabarī: sann tro kräver tålamod i prövningar och barmhärtighet i handling.
- Ibn Kathīr: detta är de som tror och hjälper varandra att stå fast och vara goda.
- al-Jalālayn: versen visar att tro är aktiv – i tålamod och medkänsla.
- al-Saʿdī: detta är en beskrivning av de rättfärdiga – troende med social ansvarskänsla.
- Bernström: versen uttrycker tro som relationell – att stödja varandra i det goda.
- Yusuf Ali: tro är inte isolerad – den kräver gemenskap, uthållighet och medkänsla.
Vers 18
أُو۟لَٰٓئِكَ أَصْحَٰبُ ٱلْمَيْمَنَةِ
| Arabiska | Translitterering | Svensk betydelse |
| أُو۟لَٰٓئِكَ | ulāʾika | dessa / de |
| أَصْحَٰبُ | aṣḥābu | följeslagare / invånare |
| ٱلْمَيْمَنَةِ | al-maymanah | den högra sidan / lycksalighetens väg |
Teologisk innebörd:
Versen säger: ”Dessa är de på den högra sidan.” al-maymanah är en metafor för de rättfärdiga, de som får sina handlingar i höger hand på Domens dag – de som är lyckligt lottade.
- al-Ṭabarī: detta är de som får sin bok i höger hand – tecken på frälsning.
- Ibn Kathīr: de är invånare i paradiset – belönade för sin tro och handling.
- al-Jalālayn: den högra sidan är symbol för godhet och framgång.
- al-Saʿdī: detta är de som lyckas – både i detta liv och det nästkommande.
- Bernström: versen är en poetisk bild av moralisk seger.
- Yusuf Ali: den högra sidan är vägen till evig belåtenhet.
Vers 19
وَٱلَّذِينَ كَفَرُواْ بِـَٔايَٰتِنَا هُمْ أَصْحَٰبُ ٱلْمَشْـَٔمَةِ
| Arabiska | Translitterering | Svensk betydelse |
| وَٱلَّذِينَ | wa-alladhīna | och de som |
| كَفَرُواْ | kafarū | förnekade / avvisade |
| بِـَٔايَٰتِنَا | bi-āyātinā | Våra tecken / Våra budskap |
| هُمْ | hum | de är |
| أَصْحَٰبُ | aṣḥābu | följeslagare / invånare |
| ٱلْمَشْـَٔمَةِ | al-mashʾamah | den vänstra sidan / olyckans väg |
Teologisk innebörd:
Versen säger: ”Och de som förnekade Våra tecken – de är på den vänstra sidan.” al-mashʾamah är en metafor för de fördömda – de som får sin bok i vänster hand på Domens dag.
- al-Ṭabarī: detta är de som avvisade Guds budskap – och får straff.
- Ibn Kathīr: den vänstra sidan är tecken på fördömelse.
- al-Jalālayn: versen är en kontrast till vers 18 – de som misslyckas.
- al-Saʿdī: detta är de som valde arrogans och förnekelse.
- Bernström: versen är en moralisk vägdelning – mellan tro och förnekelse.
- Yusuf Ali: den vänstra sidan är vägen till förlust och straff.
Vers 20
عَلَيْهِمْ نَارٞ مُّؤْصَدَةٌۢ
| Arabiska | Translitterering | Svensk betydelse |
| عَلَيْهِمْ | ʿalayhim | över dem |
| نَارٞ | nārun | en eld |
| مُّؤْصَدَةٌۢ | muʾṣadah | tillsluten / förseglad / innesluten |
Teologisk innebörd:
Versen avslutar suran: ”Över dem är en tillsluten eld.” Detta är en bild av helvetet – inte bara brännande, utan också inneslutande, utan flykt.
- al-Ṭabarī: elden är förseglad – de kan inte fly.
- Ibn Kathīr: detta är ett straff utan öppning – evigt och slutgiltigt.
- al-Jalālayn: elden är stängd över dem – som en kista.
- al-Saʿdī: detta är Guds rättvisa – för dem som valde förnekelse.
- Bernström: versen är en poetisk bild av total fördömelse.
- Yusuf Ali: elden är inte bara fysisk – den är existentiell och slutgiltig.
 |
