SURAT At-Tin – KAPITEL 95
Fikonträdet
بسم الله الرحمن الرحيم
I GUDS, DEN NÅDERIKES, DEN BARMHÄRTIGES NAMN
95:1
وَالتِّينِ وَالزَّيْتُونِ
VID FIKONTRÄDET och oliven
”Vid fikon (trädet) och oliven.”
(Arabiska: Wa at-Tin Wa az-Zaytoon)
Symbolik och betydelse
- Fikonet och oliven är inte bara frukter – de har djup symbolisk och geografisk betydelse inom islamisk tradition.
- Fikonet tros symbolisera platsen där profeten Jesus (Isa) verkade, särskilt området kring Jerusalem.
- Oliven är ofta förknippad med Palestina och nämns i Koranen som en välsignad frukt. Den symboliserar också fred, renhet och andlig klarhet.
Stilistisk funktion
- Versen är en ed (Qasam) – ett slags högtidligt svärande som används i Koranen för att understryka vikten av det som följer.
- Genom att svära ”vid fikonet och oliven” drar Gud uppmärksamheten till något viktigt som kommer i de följande verserna – nämligen människans skapelse och hennes värdighet.
Tolkning i tafsir (korankommentarer)
Det är också en påminnelse om Guds skapelse och välsignelser, där naturens gåvor används för att väcka reflektion.
Klassiska kommentatorer som Ibn Kathir och Al-Tabari tolkar denna vers som en referens till heliga platser och profeternas historia.
95:2
وَطُورِ سِينِينَ
och Sinai berg
”Och vid Sinaiberget.”
(Arabiska: Wa ṭūri sīnīn)
Vad betyder detta?
- Sinaiberget är platsen där Moses (Musa) enligt islamisk tradition mottog uppenbarelsen från Gud – alltså Torah.
- Genom att svära ”vid Sinaiberget” lyfter Gud fram en annan helig plats och en annan profet – vilket knyter an till den abrahamitiska traditionen.
Stilistisk och teologisk funktion
- Detta är den andra i en serie av edsformuleringar (Qasam) som Gud använder för att understryka något viktigt.
- Tillsammans med vers 1 och 3 (som nämner Mekka) representerar dessa verser tre geografiska platser kopplade till tre stora profeter:
- Jesus – fikonet och oliven (Palestina)
- Moses – Sinaiberget
- Muhammad – den säkra staden (Mekka)
Djupare tolkning
- Versen visar att uppenbarelse och vägledning har kommit till mänskligheten genom olika profeter och platser.
- Det är en påminnelse om att Guds budskap är universellt och återkommande, inte begränsat till en tid eller plats.
95:3
وَهَٰذَا الْبَلَدِ الْأَمِينِ
och detta trygga land!
”Och vid denna säkra stad.”
(Arabiska: Wa hādhā al-baladi al-amīn)
Vad betyder detta?
- Den ”säkra staden” syftar enligt de flesta korankommentatorer på Mekka, profeten frid vare över honom Muhammads födelseort och den heligaste platsen i islam.
- Mekka kallas ”säker” eftersom den är en helgedom där våld är förbjudet, och där människor söker andlig trygghet och frid.
Stilistisk funktion
- Detta är den tredje edsformuleringen i suran, och den kompletterar de två tidigare:
- Vers 1: Fikonet och oliven → Palestina → Jesus
- Vers 2: Sinaiberget → Egypten → Moses
- Vers 3: Den säkra staden → Mekka → Muhammad
Tillsammans representerar dessa tre verser de tre stora profeterna och deras heliga platser – en kraftfull påminnelse om att Guds vägledning har kommit till mänskligheten genom olika tider och platser.
Djupare tolkning
- Genom att svära vid dessa platser, förbereder Gud läsaren för det centrala budskapet i vers 4: att människan är skapad i den bästa form.
- Det är som att säga: ”Med tanke på all denna helighet och vägledning – se nu på människans värde och ansvar.”
95:4
لَقَدْ خَلَقْنَا الْإِنسَانَ فِي أَحْسَنِ تَقْوِيمٍ
Vi har sannerligen skapat människan i den bästa skepnad
”Vi har vissligen skapat människan i den bästa form.” (Arabiska: Laqad khalaqnā al-insāna fī aḥsani taqwīm)
Vad betyder detta?
- Gud bekräftar att människan är skapad med skönhet, balans och potential – både fysiskt och andligt.
- ”Den bästa form” (aḥsani taqwīm) kan tolkas som:
- Fysisk fulländning – människans kropp är proportionerlig, funktionell och vacker.
- Andlig kapacitet – människan har förmåga till moral, förnuft, kreativitet och tro.
Tafsir (korankommentarer)
- Enligt Ibn Abbas syftar versen på att människan är skapad med värdighet och intelligens, till skillnad från djur eller änglar som saknar fri vilja.
- Kommentatorn Asrar säger att Gud valde människan (Adam) framför alla andra skapelser och gav honom en unik plats i skapelsen.
Djupare reflektion
Men versen fungerar också som en inledning till en kontrast i nästa vers: att människan kan falla från denna höga position om hon inte lever upp till sin potential.
Denna vers är central i islamisk antropologi – den visar att människan är inte bara en biologisk varelse, utan en moraliskt ansvarig aktör.
95:5
ثُمَّ رَدَدْنَاهُ أَسْفَلَ سَافِلِينَ
men därefter låtit henne sjunka lägre än de lägsta,
”Sedan lät Vi honom sjunka till det lägsta av det låga.” (Arabiska: Thumma radadnāhu asfala sāfilīn)
Vad betyder detta?
- Denna vers är en kontrast till vers 4, där människan beskrivs som skapad i den bästa form.
- Här visas att människan – trots sin höga status – kan falla till den lägsta nivån om hon inte lever upp till sin moraliska och andliga potential.
Tolkning i tafsir
- Enligt klassiska kommentatorer som Ibn Kathir och Al-Qurtubi, syftar ”det lägsta av det låga” på:
- Andlig förnedring – när människan förnekar Gud, syndar och följer sina begär.
- Straff i livet och efter döden – särskilt för dem som avvisar tron efter att ha fått vägledning.
Djupare reflektion
Det är en påminnelse om ansvar: att människans fria vilja innebär att hon måste välja rätt väg för att bevara sin värdighet.
Versen visar att människans värde är villkorat – hon har potential till storhet, men också till förfall.
95:6
إِلَّا الَّذِينَ آمَنُوا وَعَمِلُوا الصَّالِحَاتِ فَلَهُمْ أَجْرٌ غَيْرُ مَمْنُونٍ
utom dem som tror och lever ett rättskaffens liv; ja, deras lön skall vara utan ände!
”Undantaget är de som tror och lever rättskaffens – för dem väntar en belöning utan slut.” (Arabiska: Illā alladhīna āmanū wa ʿamilū aṣ-ṣāliḥāti falahum ajrun ghayru mamnūn)
Vad betyder detta?
- Den här versen är ett undantag från vers 5: även om människan kan falla till det lägsta, finns det en väg tillbaka.
- De som tror (āmanū) och gör gott (ʿamilū aṣ-ṣāliḥāt) är undantagna från förnedring – de får istället en evig belöning.
Tolkning i tafsir
- Kommentatorer som Ibn Kathir och Al-Tabari menar att detta är en tröst och uppmuntran till de troende: deras tro och handlingar är inte förgäves.
- ”Ajrun ghayru mamnūn” betyder en belöning som aldrig upphör, aldrig minskar och aldrig tas bort – alltså paradiset.
Djupare reflektion
Det är en påminnelse om att tro och handling går hand i hand – tron måste omsättas i goda gärningar för att leda till evig belöning.
Versen visar att människans värde inte bara ligger i hennes skapelse, utan i hur hon lever sitt liv.
95:7
فَمَا يُكَذِّبُكَ بَعْدُ بِالدِّينِ
Vad kan hädanefter förmå dig [människa] att påstå att förkunnelsen [om uppståndelse, räkenskap och dom] är lögn?
”Vad kan då få dig att förneka domen?” (Arabiska: Famā yukadhdhibuka baʿdu bid-dīn)
Vad betyder detta?
- Denna vers är en retorisk fråga riktad till människan – särskilt till den som förnekar Gud eller det kommande livet.
- ”Domen” (ad-dīn) syftar här på den yttersta domen, alltså återuppståndelsen och Guds rättvisa bedömning av människans handlingar.
Tolkning i tafsir
- Kommentatorer som Al-Razi och Ibn Kathir menar att versen är en utmaning till förnekaren: efter att ha hört om människans skapelse, fall och möjlighet till evig belöning – hur kan man då förneka att det finns en dom?
- Det är också en påminnelse om ansvar: människan är inte bara skapad vacker, hon är också ansvarig inför Gud.
Djupare reflektion
Den antyder att förnekelse av domen är irrationell, särskilt efter att ha fått vägledning och förstått människans plats i skapelsen.
Versen fungerar som en väckarklocka – den uppmanar till eftertanke och självrannsakan.
95:8
أَلَيْسَ اللَّهُ بِأَحْكَمِ الْحَاكِمِينَ
Är inte Gud den visaste av domare?
”Är inte Gud den mest rättvisa av domare?”
(Arabiska: Alaysa Allāhu bi-aḥkami al-ḥākimīn)
Vad betyder detta?
- Denna vers är en retorisk avslutning som bekräftar Guds absoluta rättvisa.
- Den ställer en fråga som inte kräver svar – för svaret är självklart: Ja, Gud är den mest rättvisa av alla domare.
Tolkning i tafsir
- Enligt kommentatorer som Ibn Kathir och Al-Qurtubi, är detta en bekräftelse på Guds domens dag – att ingen orättvisa kommer att ske.
- Det är också en tröst till de troende: även om världen kan vara orättvis, kommer Gud att döma med fullständig rättvisa.
Djupare reflektion
- Versen sammanfattar hela suran: människan är skapad ädel, men ansvarig. De som tror och gör gott får evig belöning, och Gud – som ser allt – kommer att döma rättvist.
- Det är en uppmaning till tillit: att lita på Guds rättvisa även när livet är svårt eller orättvist.
Sammanfattning av Surah At-Tin – Kapitel 95
| Vers 1–3 | Innehåll Ed vid heliga platser | Tema Profeternas vägledning |
| 4 | Människans ädla skapelse | Värdighet |
| 5 | Människans fall | Ansvar |
| 6 | Undantag för de troende | Belöning |
| 7 | Retorisk fråga om domen | Självrannsakan |
| 8 | Bekräftelse av Guds rättvisa | Tillit |
